Kristi Uppståndelses Ortodoxa Församling

Predikan på ortodoxa sommarlägret 2023, utifrån Jesu brödunder (Matt 14:14-22) och Paulus maning till enhet (1 Kor 1:10-17). Predikan handlar om hur vi kristna lever i enhet genom delaktighet i Kristus vars kropp och blod vi får del av i eukaristins brödunder.

I dagens evangelietext (Matt 7:1-8) talar Jesus om att fördömandet är som en bjälke i den dömandes öga jämfört med de synder ens nästa begår, vilka är som flisor. Den som dömer en annan dömer sig själv. Den som lärt sig inte döma har förvärvat vaksamhet, ödmjukhet och förtröstan på Gud. Låt oss inte vara hycklare, som i kärlekens förklädnad och självbedrägeri försöker ta ut flisan ur vår nästas öga samtidigt som vi har en bjälke av fördömande och misantropi i vårt eget öga.

Helgonen är beviset på Guds frälsningsekonomi. Helgonen är också en påminnelse för oss om vår kallelse, och att det kristna livet levs i de heligas gemenskap.

Idag på pingstdagen predikar fader Mikael om den Helige Ande. Den är en gudomlig gåva som, enligt helige Nikolas Kabasilas, blir given till de troende i fullt mått vid dopet. Hur ska man som kristen då leva för att den Helige Ande ska skina fram ur ens hjärta? Från den asketiska traditionen kan vi hämta tre ledord för sund andlighet: 1.) omvändelse, 2.) ödmjukhet, och 3.) ett liv i Kyrkan. Vill du leva som ett värdigt Helige Andes tempel? Eftersträva då dessa tre.

Jesus ber till Fadern: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till” (ur Joh 17:1-13). Idag firar vi både Kristi himmelsfärds efterfest och de heliga fäderna vid Första ekumeniska konciliet (Nicea år 325). Han som är sann Gud och sann människa, enligt de ortodoxa bekännelse, fullbordade Adams kallelse i fullkomlig lydnad till Gud. Han tar den mänskliga naturen genom döden och för den till livet, till gemenskap med Gud på hans tron i himmelens allra heligaste. Vårt gensvar till denna kärleksgåva bör vara att vandra i Kristi spår. Vart leder vägen? Till korset. VArt leder korset? Till det gudomliga Livet.

Kristus är uppstånden! ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand.” Vilka underbara ord ur dagens evangelieläsning (Joh 10:27-38), och vilket underbart Herrens löfte. Så länge vi lyssnar till Herdens röst förblir vi hos honom. Men hur lyssnar man till den rösten i vår distraherade tid? Om detta predikar fader Mikael idag.

Patriarkens vikarie arkimandrit Antonios predikar (på engelska) om den samaritiska kvinnan (Joh 4:5-42). Predikan handlar om hur Gud kallar alla folk till sin Kyrka och leder och bevarar Kyrkan i alla tider.

Människan ligger i hopplöshet i sin andliga sjukdom, utan någon som kan hjälpa henne. Den lame mannen (Joh 5:1-15) är en sinnebild för människans hopplösa sökande efter hjälp där ingen hjälp finns att få. Men en är den som hjälper: Jesus Kristus, sann Gud och sann människa. Han tränger sig inte på, utan frågar, "vill du bli frisk?" Vem skulle svara nej på en sådan fråga? Än idag finns möjlighet att svara "Ja" på Frälsarens erbjudande.

I dagens evangelium (Joh 3:22-33) får Johannes Döparen och Förelöparen predika för oss vari den andliga träningens grund består. Tvärtom vår tids fokus på självförhärligande pekar Johannes på Kristus och säger: "Han måste bli större och jag mindre". Paradoxalt nog innebar det inte att Johannes försvann, utan förhärligades. Samma sak gäller oss!

Palmsöndagen (Joh 12:1-18) är en festdag som präglas av glädje och bävan. Jesus rider in i Jerusalem och hälsas som konung, men den tron han frivilligt rider till är korset. Ändå är den seger han vinner genom korset tyngre än alla andra konungars segrar.

Kyrkans heliga tradition bjuder många vackra exempel på hur omvändelse bringar skönhet i människors liv. När syndare omvänder sig blir de sanna människor. Kanske är helige Maria av Egypten ett av de främsta exemplen på sådan omvändelse? Fader Mikael predikar om omvändelsens skönhet.

Fjärde söndagen i fastan är uppkallad efter den helige asketiske vägledaren och munken Johannes Klimakos ("Stegen"). Han talar om den andliga träningens syfte: nämligen att genom andlig övning låta själen bli regent över kroppen. När själen är kroppens styrman för den hela personen - kropp och själ - till evigheten och gemenskapen med Gud. Om detta predika fader Mikael denna gång.

Tredje lördagen i fastan hör vi om när Levi (Matteus) kallas av Jesus (Mark 2:14-17). Denne tullindrivare ställer till en stor festmåltid av tacksamhet till Frälsaren, och han bjuder in "tullindrivare och syndare". Detta förargar de skriftlärda bland fariséerna. Fader Mikael predikar om måltidens roll i historien och Kyrkan, och om hur vi bör förbereda oss som goda gäster.

Andra söndagen i fastan firar vi helige Gregorios Palamas och hans gärning för att, i samarbete med Gud, bevara den sanna tron i Guds Kyrka. Denna söndag är således som en slags andra "ortodoxins seger." Palamas gav nämligen teologiskt uttryck åt det faktum att möjligheten till verklig gemenskap mellan Gud och hans skapelse är möjlig genom de gudomliga oskapade energierna. Fader Mikael förklarar vilket hopp detta innebär i en hopplös och nihilistisk värld i denna predikan.

Idag, på ortodoxins seger, firar vi ikonernas återinförande i kyrkan efterstridigheterna på 700- och 800-talen. Fader Mikael gör ett studium över bruket av ordet "ikon" i Bibeln, och vad det lär oss teologiskt.

Predikan lördagen i veckan före fastan, över Matteusevangeliet 6:1-13. Om Hur Herrens bön, Fader vår, kan bli ett glödande kol som tänder själen till brand för Gud.

Söndagens text handlar om yttersta domen (Matt 25:31-46). Nästan varje söndag under året hör vi om Guds barmhärtighet. IDag här vi om Guds dom. Texten är så skrämmande att en del tar sin tillflykt till villolära för att handskas med den. Det behöver vi ortodoxa inte göra, för även denna text och detta tema handlar om Guds barmhärtighet. Således kan vi fatta mod även inför yttersta domen!

Predikan på den förlorade sonens söndag (Luk 15:11-32): om människans jakt i främmande land, avlägset Gud, efter förgängliga ting som inte kan mätta hennes själv. Om hur till och med en halvdan omvändelse väcker Guds omsorg. Om faran i självrättfärdighet. Och om Guds gränslösa barmhärtighet.

På publikanens (tullindrivarens) och fariséns söndag inleds Triodion (Luk 18:10-14). Fyra söndagar undervisar oss om grundläggande viktiga teman för Stora fastan: ödmjukhet, omvändelse, barmhärtighet och försoning. Idag är temat ödmjukhet, och tullindrivaren lär oss att den som är ödmjuk också uppvisar mod. Vederbörande är nämligen modig att se nyktert på sig själv, och inse sitt behov av Guds barmhärtighet.

På den kananeiska kvinnans söndag lär vi oss att be uthålligt och med ödmjukhet. Vi kan också lära oss den allomfattande bönen "Herre, förbarma dig!" som kan följa med oss i hela vår vardag, och som hjälper oss möta allt som når oss med själsro och tillit till Gud.